Man glömmer aldrig den man älskat

Glömska är likamed tragedi! Jag minns inte längre hans ömma kyssa, minns inte hans doft, minns inte hur det var att höra hans stämma en tidig morgon, minns inte känslan av hans närhet...Det är mycket som har försvunnit med tiden! Om man drog tillbaka klockan bara för att få vidröra det där förflutna, skulle jag då riva upp gamla sår? Det finns bara en enda jag verkligen älskat, och det är Du! 

Riktig kärlek var det, men det visste jag inte det förnst det var för sent. Idag skulle jag däremot inte handlat densamma. Du kanske tänker tvärtom. Likabra, likabra det som hände.  Iband känns det som att jag alltid ska vara så jävla skör och blödig, medan alla andra verkar ta allt så lätt. Jag är väl lite till en överanalytisk jävel om så ska erkännas.

Hoppet måste man alltid ha i behåll, sluta hoppas det är en av de värsta sakerna man kan göra. Mår man dåligt en dag och undrar varför det som hände, hände..då brukar jag tänka det var ödets mening. Det kanske finns nåt bättre som väntar, vem vet?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback