Paris
Flyget landade på Paris flygplats Beauvais, vilket var början på ett par riktigt goa dagar.
Jag och min vän Linnet var mycket förväntansfulla på vad vi skulle få vara med om denna resa!
Malik skickade sms att vi var bjudna på middag senare på kvällen.
Kände hur nervositeten satte sig i halsen som spredd sig till magpartiet.
Visste inte längre om jag var illamående från flyget, eller bara nervös.
Vi lämnade vårat bagage för att gå och ta en bit mat. Köpte även en present till Malik.
Tillslut var vi utanför adressen där han bodde, stod i mina pumps och finkläder liksom min vän.
Han kom ut på gatan, stod utanför en gigantisk port och väntade.
Jag blev alldeles varm i hela kroppen, hans leende, hans blick, my good!
Då vi gick uppför trappan fick man upp tankarna man haft lite innan, hur bor han?
Bor han avskalat och stelt? Bor han boemiskt? Och minste sagt var det boemiskt.
Då vi klev in genom dörren satt flera konstnärssjälar som rökte, drack vin och hade vilda franska diskussioner med armarna gestikukerande. Hela den kvällen befann jag mig i någon slags bisarr känslonevositet inför honom. Så fort vi fick ögonkontakt fick jag ett tryck över bröstet, sådär så att man nästan tappar andan.
Vi satt och snackade, drack vin hela kvällen, hela natten lång. Det vi gjorde den natten var att kolla varandra i ögonen sådär som hade varit fruktansvärt jobbigt timmarna innan och hörde regnet sipprande utanför. Hela kollektivet som är på cirka tio är engagerad i en folk festival/karneval som vi tillbringade en av kvällarna på. Då vi skulle hem åkte jag och Malik på hans motorcykel, men denna runda hemmåt var inte den vanliga, denna kväll åkte vi längs Chan silly see. That's the shit! Åkte hem, då stog José och lagade crêpes, vad kan man mer begära? Dom var så goda så dom till och med slog bästa stället i stan. Crêperie Fyra Knop är ett måste om du gillar crêpes, ligger på Svartensgatan, Söder! Tillslut kom den dagen vi var tvugna att bege oss hem till Stockholm! Jag fick en magkänsla som sa att jag skulle stanna kvar i Paris, strunta åka hem till studier, till lägenheten på Kungsholmen, till vännerna, allt kändes så oviktigt! Det enda jag ville vara att gå sådär långsamt jag och Malik gjorde så att man typ skulle kunna missa den där bussen man måste åka med om man ska med flyget tillbaka till Sverige!
