Barnasinne


Påvägen hem idag blev jag påmind om reglerna gällande A-brunnar och K-brunnar.
Såhär låg det till. K-brunnar stod för kärlek, och A- brunnar för avbruten kärlek.
Och så vid passerade av en K-brunn får jag en känsla av skyldighet, fetischism om du så vill kalla det.
Var liksom tvungen att gå lite åt sidan för att pricka in brunnen. 
Efteråt var känslan något av en lättnad. Ungefär som att något magiskt hade skett, att alla problem nu var lösta.
Som barn trodde jag stenhårt på historierna och följde dem slaviskt. 
Kanske för att barn vill och behöver måla upp en fantasivärld för att kunna fly verkligheten ibland.
Ibland önskar jag att jag var liten. Inte bara för att kunna fly verkligheten. Att få bli omfamnad och tröstad.
Den kärlek som var så självklar som barn. Och så frånvarande nu.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback